Forskaren Christopher Earley har enträget arbetat på att öka kunskapen om WED/RLS. Nu söker han efter sambandet mellan glutamat, nivåerna av järn i hjärnan och dopaminsystemet – och anser att han nästan är i mål.
Forskning visar att signalsubstansen dopamin inte fungerar normalt hos WED-patienter. Proteinerna i hjärnan som lagrar järn, ferritin, är för få och transport-proteinerna, transferrin, som bär järnet genom kroppen är för många eftersom systemet arbetar på högsta växeln för att få det viktiga järnet till kroppens vävnader.
Christopher Earley, verksam vid Johns Hopkins-kliniken i USA är en av de forskare som lärt oss mest om WED/RLS. En artikel i tidskriften Sleep Review beskriver hur hans studier bland annat resulterat i nya kliniska riktlinjer om hur man utvärderar WED-patienter med för lågt järn och när man ska erbjuda järnbehandling.
En av Christopher Earleys tidiga studier om intravenöst järn fann att 60 procent av patienterna blev helt av med sina WED-symtom i 3–36 månader efter en behandling med intravenöst järn. En annan randomiserad, placebokontrollerad studie med 46 WED-patienter, visar att intravenöst järn är en säker och effektiv behandling som gör att vissa patienter kan leva symptomfria utan att behöva ta något läkemedel i minst 24 veckor. Och det fanns, enligt forskningen som publicerades i tidskriften Sleep Medicine, inga signifikanta biverkningar.
– Att använda kunskapen i min allmänna praxis har varit drivkraften. Behandling med intravenöst järn borde verkligen vara en del av standardhanteringen för patienter med WED, säger Christopher Earley till Sleep Review.
Fördelen med intravenöst järn jämfört med oralt järn är att matsmältningssystemet i människokroppen styr aktivt absorptionen av järn – och begränsar hur mycket av mineralet som kommer in i blodomloppet.
– Om en patient har anemi, järnbrist, skulle deras absorption av järn genom tarmen vara cirka 20 procent.
För individer som inte är anemiska, men med ferritin i det låga normala intervallet, är deras absorption nere till cirka två procent, säger Christopher Earley till Sleep Review. Han menar att tills vi hittar en bra biomarkör som visar vilka individer som kommer svara på behandlingen och inte, är målet att maximera intaget så att en rimlig mängd människor kan få hjälp. Att få upp järnnivåerna till det höga normala intervallet anser han vara relativt säkert.
I en annan studie har Christopher Earley och hans kollegor undersökt sambandet mellan WED, järn och dopamin. Eftersom dopaminagonist-mediciner har etablerats som ett sätt att lindra symtomen på WED är det troligt att det finnas ett samband mellan järntillgänglighet i hjärnan och produktionen av dopamin. I projektet tog forskarna fram en biologisk modell av WED hos möss. Möss användes sedan för att undersöka och isolera möjliga genetiska komponenter i WED och järntillgänglighet.
Christopher Earley och hans medarbetare fann att glutamattransportören starkt korrelerade med mängden järn i hjärnan hos mössen. Sökandet efter en djupare förståelse av WED är inte över ännu. Men troligen finns det genetiska faktorer som leder till en låg eller otillräcklig nivå av järn i hjärnan, vilket kan påverka dopaminreceptorer så att deras signal blir trubbig. Det leder i sin tur till otillräcklig dopamin-aktivitet. Christopher Earley tror att man genom att öka glutamatproduktionen skulle kunna få en reaktion i dopaminsystemet.
– Du vet, jag känner mig så nära, både biologiskt och kliniskt, att nästan förstå detta, säger Christopher Early till Sleep Review.
Den här texten är ett sammandrag av en artikel i Sleep Review ”Restless Legs Syndrome Research Reaches Its Stride”, 30 Jun, 2020. Översatt och bearbetad av Sören Hallberg. Från Rastlös nr 4 år 2020
Källa: https://www.sleepreviewmag. com/sleep-disorders/movementdisorders/restless-legs-syndrome/rls-christopher-earley/
