Jag börjar undra om RLS är en sjukdom
Det finns de som ifrågasätter om RLS är en ”riktig” sjukdom. De kan säga att det bara ett påhitt av personer med osunda levnadsvanor eller ett påfund av läkemedelsföretag som vill sälja onödiga och riskabla mediciner. Det är naturligtvis inte så jag menar.
Min fråga är om RLS är en enda sjukdom. Vissa beskriver det som ”sockerdricka” i benen. Andra talar om svår smärta. De flesta säger att besvären främst sitter i benen, andra upplever dem i hela kroppen. Besvären kan vara olika starka, och en del har dem hela tiden, andra bara ibland. Vissa ”huskurer” och livsstilsanpassningar fungerar bra för många, men inte för alla. Inte heller läkemedel ger samma effekter för alla RLS-sjuka. Vissa har problem ända sedan barndomen, andra får dem senare i livet. Ferritinnivån i blodet har stor betydelse för många, men inte för alla. Kanske är det inte bara symptomen som kan vara olika, kanske kan det i grunden handla om olika orsaker och sjukdomsmekanismer?
Det finns inget underligt i detta. Förr kallade man alla sjukdomar i lungorna för ”lungsot”. Fortfarande kallar man all cancer i brösten för bröstcancer trots att det kan handla om olika tumörtyper. Orsakerna och processerna kan vara olika, men ett samlingsnamn kan vara praktiskt.
När det gäller RLS har vi ännu inte kommit så långt att vi kan dela upp i olika sjukdomar. Vårt problem är snarare att sjukvården ibland gör det krångligare än det behöver vara: Grunddiagnostiken för RLS är enkel, den handlar om tre steg: Man har ett nästan obevekligt rörelsebehov. Besvären försvinner praktiskt taget omedelbart när man rör sig. Och besvären återkommer i stort sett direkt när man försöker återgå till vila. Det spelar inte så stor roll om man talar om stickningar, myrkrypningar eller smärta. Känner man igen de tre stegen, och de inte beror på någon tydlig orsak som benkramp eller olämplig sitt- eller liggställning, då har man RLS.
När man väl konstaterat att man har RLS, då gäller det att vara öppen för att orsakerna och behandlingsmöjligheterna kan vara olika. Man kan själv pröva sig fram med olika typer av egenvård. Och när det behövs medicinsk vård behöver man mötas av läkare med tillräcklig kunskap och lyhördhet för att få hjälp att pröva sig fram.
Sören Berg
Ordförande
